låghet
en mindre energi än vad som är sunt
ångest
skuldfyllda drömmar
oroligheternas mässande monotoma envishet
gamla trasiga rostiga balkar smutsar ner mina tankebyggnader
lögner parasiterar i dolda rum och sätter hela fundamentet i gungning
Ställer till problem och saboterar
de destruktiva krafterna slår mot detta hus som illasinnade 
undervattensströmmar
uppluckrande dammluckor slänger vilt i de illavarslande vindarna
Och det är inte i mitt eget sinne jag huserar längre…

Dr. Shinto 

Dessa återupprepningar
Minnen
Rädslor som manifesteras av dina ord som fastnat i kommunikationens trasiga mekanik
Rädslor som behöver få utlopp genom dina banala konstruktioner och manipulationer
Rädslan av bli sårad övertäcker detta, avkräver denna kraft

Men den känslan är självisk och mörk. Din självbild står och darrar i ett hörn och tittar oroligt på.
Den Rädslan beror på din egen meningslösa jakt på att försvara de ställverk av illusioner som du har bestämt dig för att de betyder något.
Om du bara sa det enkla ordet, den enkla sanningen. Så skulle du vara här nu.
Då skulle din själ bebo din kropp.