Ur suckarnas våta skuggor
Jämras det
Igen
De självömkandes envisa monotoma kör

“Vad är det nu då? Igår var ju allt så bra…”
“Jag-jag-jag-jag”
“Hm, jag förstår, du är besviken på dig själv?”
“nej nej nej nej…allt är emot mig…orättvist…mina rättigheter…ingen förstår…”
“Vad sägs om att vidga dig, empatisera med andra för att förstå varför de gör som de gör…hur de…”
“Nej, jag kan inte, vill inte, jag-jag-jag…”
“Men Du vill ha…”
“Ja! Bara jag. Ja, jag vill ha…”