Du gödslar med dina ord
värdelös dynga
Där ingenting kan gro
Dina pretantiösa ambitioner
ingenting unikt
eller djupt
fast du gärna vill tro det
och imponeras över dina egna fyndigheter
som ingen annan kan se förbi
mer än de banala efterapningarna
och konstruktioner
utav det överblivna skräpet
som du äter och maler ut igen 
ändlösa repetetioner som tunnar ut en innebörd
som en gång fanns där
Fortsätt att suga åt dig de lismande
berömmande rösterna som inte ens kan se förbi sin egen andedräkt
Din transparenta personlighet kan inte bära en personlighet längre

Därför bär du Din genom andras färdiga ställverk
Du har bara undgått att de har förpassats till hägringar med tiden